En hälsning från andra sidan
Hej på er! 
Försöker på bild demonstrera att det bara är vi där. Alltså typ 5 km perfekt sandstrand, turkost hav ( plus monstervågor så vi lägger oss ner där vattnet når vaderna typ pga livrädda för them waves) och inte en jävel i närheten.
Vi har det så bra, är rädd för att livet liksom aldrig kommer kunna bli bättre? Det pikar just nu.
Vi hänger här:
Försöker på bild demonstrera att det bara är vi där. Alltså typ 5 km perfekt sandstrand, turkost hav ( plus monstervågor så vi lägger oss ner där vattnet når vaderna typ pga livrädda för them waves) och inte en jävel i närheten.
ALLTSÅ åh. Går ej att beskriva hur flott det är. Vill liksom flyga ner er alla och bara visa. Hur bra det kan vara att leva!
Annars då? Här kommer en snabb update om vad som hänt på sistone.
-Vi har varit på konsert, där lyckan över att vara vid liv nådde högre än jag trodde. ORKAR INTE HUR SKA VI NÅGONSIN KLARA ATT ÅKA HEM?
Beordrar er alla att söka på Kim Churchill på spotify. Helt gratis var det. Byron, Byron oh I love you.
-Vi har blivit besatta av tortillabröd. Vi stoppar allt vi hittar hemma i tortilla bröd. Prova! Festar till de allra tråkigaste maträtterna.
-Vi har suttit på stranden ovan på kvällskvisten under SERIÖST 8 miljoner stjärnor och druckit öl med några vänner. -Vi har gått till fyren där en ser alla stränderna runt om Byron. Var en svettig prommis, och ett tag trodde vi att vi skulle bli road kill, men så värt mödan!
Och så är vi så exalterade över att föräldrarna kommer snart!!! Få visa dem LIVET. Byron, stranden, havet, tortillan. Åh mamma snart så!
Det var allt för denna gång.
Puss på er!
